Beige är min bästa färg

Monday Mood Board, The Everyday

Helgen har varit lite svår. Känner mig fortfarande nykläckt och skör, så tänkte att jag behövde pigga upp måndagsmorgonen med vackra saker som gör mig glad. Är just nu inne i Japan-period. Det är för mig mitt tryggaste universum. Där jag kan vara en superhjälte, fast jag gråter mycket och bär hjärtat på utsidan. Kan dela med mig av min finaste spellista för tillfället också. Här.

monday-moodboard_1

källor hittar ni på min pinterest.

Spridda anteckningar från de gångna veckorna

Social Anxiety, The Everyday, Yoga and Ayurveda

Processed with VSCO with a6 preset

Det börjar bli varmt på riktigt. Ovädren kommer med allt större mellanrum. Men när det stormar, då stormar det ordentligt. En lär sig snabbt att alltid stänga fönster, luckor och dörrar när en går hemifrån. Även om det är fint väder. Tunga regnmoln kan dra in på bara några minuter. Då stannar allt. Och jag kan hämta andan. Laddar ur och laddar om.

page divider

Varje eftermiddag övar en skolorkester bara ett kvarter bort. Dem har alla instrument och är inte rädda att ta i. Även om det skaver sig ibland. De blir bättre för varje dag. Det är trevligt att följa deras utveckling.

page divider

Staden är full av ljud. Vissa börjar bli hemtama. Som skolorkestern. Vi har även en avocadoförsäljare som går gatan upp och mer. Avocate avocate avocate! vrålar han med gäll röst. Vill en köpa får en ropa från balkongen. Ey señor! Då stannar han och en kan springa ner. Kan inte komma över hur gott det är med avokado här. Hur den alltid är perfekt. Och kostar en spottstyver.

page divider

Varje kväll stretchar jag med Adrienne. Följer hennes 30 Days of Yoga Camp och känner hur jag blir starkare för varje dag. Mindre ont i ryggen. Mindre stel. Är på dag 15 nu. Jag tickar av på en lista.

page divider

Jag gillar att vakna före soluppgången. Tända ljus och sitta med benen i kors vid köksbordet. Kaffet och dagboken. Så sätter jag tonen för dagen. Jag skriver för att förbereda mig själv. Vad ska jag göra idag? Vilka är mina strategier om något oförutsett händer? Om ångestmonstret biter mig i magen? Solen går upp och jag känner mig redo att möta dagen.

Konturerna framträder igen

Social Anxiety, The Everyday

Processed with VSCO with a6 preset

Jag läser igenom några bloggar och känner mig lite mindre ensam i värden. En sådan som jag. Sådana som oss. Vi med hjärtat utanpå och alla tankarna. Antennerna på helspänn och vad ska det bli av oss, sjunger Laleh. Valen som lurar folk som emellanåt är ledsna. Jag sjunger med och gråter och det får mig att må bättre. Det finns ett vi och dit tillhör jag.

page divider

Jag har börjat på en kurs i franska. Två timmar om dagen på Alliance Francaise. Alliance Francaise. Vi är ett lagom stort gäng udda typer. Andra veckan börjar Natasha. Hon är arkitekt och alltid så fin i håret. Hon ler på ett sådant där sätt som strålar och jag vill bli hennes vän. Hon är Yoga-instrktör också, och vi pussas på kind när vi ses. Hon är nyinflyttad och frågar om vi ska dricka kaffe någon dag. Hon ler och strålar och jag får en klump i magen.

page divider

Det regnar varje dag. Störtregn. Då är det omöjligt att gå ut. Och så åskan. Lagom mysig och skrämmande när den mullrar precis ovanför huset.

Sakta skapas en vardag. Långsamt återframträder rutiner. Kuggar hakar i varann igen och maskineriet sätts i rörelse. Maskineriet som är jag. En sak i taget, säger jag till mig själv, en dag i sänder.

Börjar med citronvattnet. Färsk citronjuice i kallt vatten för att väcka kroppen om morgonen. Tar mig tid för mig. Tenderar att springa genom dagen med huvudet böjt, andan i halsen. Förlåt förlåt förlåt för att jag finns. Det är grundläget. När jag stannar upp i vardagligheterna: borsta håret, bädda sängen, lägga fram kläder, laga ordentlig mat utan att skynda. Göra färdigt en sak innan nästa punkt på listan. Då händer något. Jag tittar mig över axeln och ser, där finns inget monster som jagar mig. Jag behöver inte springa. Jag får finnas till, får ta plats. Får ta tid. Jag får andas.

Det är en otrolig känsla.

Snart på väg

Books, Social Anxiety, The Everyday

Processed with VSCO with a6 preset

Det är en enda röra. Sakerna. I högar på stolar och bord och på golvet. Jag ska ta tag i allt detta, säger jag till mig själv. Packa väskan. Igen. När jag går ut med Lily behöver jag tjocktröja och halsduk, fingervantar. Om två dagar kommer det vara shortsliv igen. Kallduschar. Och äta frukost med Aurélien. Få prata och gnatas och vara kära på nära håll. Som jag längtar. Och så stolt jag är över oss som klarar av detta. Att vara isär under så långa perioder. Det är jobbigt men inga problem.

September har lett emot mit, genom regn och solsken. Jag har fått uppleva en riktig höst och jag är tacksam. Nu är Oktober här och världen är vacker.

Hälsar på Christin. Vi dansskuttar som vanligt när vi ser varandra. Det är så fint och hon är mig så kär. Vi lagar ugnsgrönsaker, portobellosvamp och vegansk skagenröra. Läser astrologiböcker hela kvällen och djupstuderar våra födelsehoroskop. Diskuterar och skrattar och utanför fönstret är månen. Vi går på Göteborgs Konstmuseum, pekar och tänker högt. Dricker kaffe på da Matteo i Viktoriapassagen. Jag tar kort och tycker det är så fint alltihop. Jag mår så himla bra.

Processed with VSCO with a6 preset

Jag åker på Bokmässan för första gången på flera år. Oroar mig för folkmassorna och visst går pulsen upp till en början. Men jag har grundat väl den morgonen. Har stretchat och mediterat och ätit en snäll smoothie bowl. Tagit mina tillskott och druckit en massa vatten. Innan vi åker tar vi en Resorb var. Först känner jag mig överväldigad, går med små steg och vad jag antar vettskrämd blick i mitten av gången. Kikar till höger och vänster. Till slut säger en kvinna du får kika i böckerna också. Nervöst skrattar jag till svar.

Men det finaste var i slutet av dagen, en mycket trevlig dag med min kusin och faster. Jag står vid Kartago förlags monter och håller i en bok av Nina Hemmingsson. En av mina stora. En av mina hjältar. Jag har inte köpt så mycket pga inte mycket plats i bagaget och snäv budget men jag tänker äh, va tusan. Står i kassan och betalar, personen bakom disken säger vill du ha den signerad? Jag ser nog ut som ett fån och han pekar till höger. Och där står hon och jag piper till och säger ja! Nina Hemmingsson signerar min bok och jag står tyst och känner mig som en tönt men till slut tar jag mod till mig. Frågar en sak om vita Posca-pennor. Hon tittar på mig, typ ska jag lägga tid på den här diskussionen? Sedan tar hon fram sitt pennfodral och sitt skissblock. Visar. Svarar. Jag svimmar nästan. Jag säger till henne att hon betyder mycket för sådana som mig. Hon ler och säger tack. Nina Hemmingsson har lett emot mig.