Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 3

Yamas & Niyamas

IMG_3930

Det här är intressant. Jag tror det finns många som upplever att bara för att en oroar sig för andra och gör sitt yttersta för att rädda människor, betyder det att en är empatisk. Så kan det vara. Men i många fall handlar det mer om ett flyktbeteende. Om jag fokuserar all min uppmärksamhet på andra, behöver jag inte ta tag i mitt eget liv. Jag har sett detta beteende hos andra. Jag har sett det hos mig själv.

Den här veckan ska jag försöka stötta, inte fixa. Inte ta över ratten, utan sitta bredvid. Säga du klarar detta.

Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 2 (uppdatering)

Yamas & Niyamas

Processed with VSCO with a6 preset

Här nedan följer mina reflektioner efter veckan 2 av mitt Yamas & Niyamas-projekt.

Förra veckan var en berg-och-dal-bana. Livet är alltid en berg-och-dal-bana. För vissa mer än för andra. Jag är van vid toppar och dalar, och ofta att det går fort. Varje dag Eär ett nytt emotionellt äventyr. Upp och ner och upp och loop och ned. Ibland går det ner ner ner. Tills jag inte vågar tro att det kommer att gå uppåt igen. Fast det gör det ju alltid.

Men den här veckan var det annorlunda. Det började på måndagen. Jag mådde så himla bra. Berg-och-dal-banan åkte upp. Och den bara fortsatte uppåt. Dagarna gick och jag mådde så himla bra. Hade så mycket energi. Fick så mycket gjort. Behövde knappast sova. Det här kommer att gå åt skogen snart, tänkte jag.

Och det gjorde det ju. Helgen kom och berg-och-dal-banan förvandlades till ett fritt fall. Slurp och det svarta hålet svalde mig.

Nu går vi under! ropade lilla My.

Jag visste att det skulle bli såhär. Och ändå kunde jag inte sluta göra saker, springa runt på tusen ärenden, fixa och ordna. Det var ju så skönt att äntligen känna lite medvind. Ha energi. Känna mig stark.

Nu är det måndag igen och tack vare min älskade make och min älskade Ida och vänliga ord till mig själv är jag tillbaka på banan. På benen. I sadeln. Och så vidare.

Jag ser hur detta inte var Ahimsa. Jag levde kortsiktigt förra veckan: Denna känsla kommer snart att vara över så jag måste maxa den. Ahimsa är att tänka långsiktigt. Kanske varar inte dessa energi-parenteser i min tillvaro på grund av att jag klänger mig fast vid dem. Bränner ut mig gång på gång.

Det är därför Ahimsa handlar om att leva balanserat. Jag måste ta hand om mig själv först, för då kan jag ta hand om och vara där för andra. Det är en kliché för att det är sant.

 

Beige är min bästa färg

Monday Mood Board, The Everyday

Helgen har varit lite svår. Känner mig fortfarande nykläckt och skör, så tänkte att jag behövde pigga upp måndagsmorgonen med vackra saker som gör mig glad. Är just nu inne i Japan-period. Det är för mig mitt tryggaste universum. Där jag kan vara en superhjälte, fast jag gråter mycket och bär hjärtat på utsidan. Kan dela med mig av min finaste spellista för tillfället också. Här.

monday-moodboard_1

källor hittar ni på min pinterest.

Spridda anteckningar från de gångna veckorna

Social Anxiety, The Everyday, Yoga and Ayurveda

Processed with VSCO with a6 preset

Det börjar bli varmt på riktigt. Ovädren kommer med allt större mellanrum. Men när det stormar, då stormar det ordentligt. En lär sig snabbt att alltid stänga fönster, luckor och dörrar när en går hemifrån. Även om det är fint väder. Tunga regnmoln kan dra in på bara några minuter. Då stannar allt. Och jag kan hämta andan. Laddar ur och laddar om.

page divider

Varje eftermiddag övar en skolorkester bara ett kvarter bort. Dem har alla instrument och är inte rädda att ta i. Även om det skaver sig ibland. De blir bättre för varje dag. Det är trevligt att följa deras utveckling.

page divider

Staden är full av ljud. Vissa börjar bli hemtama. Som skolorkestern. Vi har även en avocadoförsäljare som går gatan upp och mer. Avocate avocate avocate! vrålar han med gäll röst. Vill en köpa får en ropa från balkongen. Ey señor! Då stannar han och en kan springa ner. Kan inte komma över hur gott det är med avokado här. Hur den alltid är perfekt. Och kostar en spottstyver.

page divider

Varje kväll stretchar jag med Adrienne. Följer hennes 30 Days of Yoga Camp och känner hur jag blir starkare för varje dag. Mindre ont i ryggen. Mindre stel. Är på dag 15 nu. Jag tickar av på en lista.

page divider

Jag gillar att vakna före soluppgången. Tända ljus och sitta med benen i kors vid köksbordet. Kaffet och dagboken. Så sätter jag tonen för dagen. Jag skriver för att förbereda mig själv. Vad ska jag göra idag? Vilka är mina strategier om något oförutsett händer? Om ångestmonstret biter mig i magen? Solen går upp och jag känner mig redo att möta dagen.

NaNoWriMo – i miniatyrformat

Poems

Processed with VSCO with a6 preset

Eftersom jag är totalt dagvill och knappt kommer ihåg min egen födelsedag, krävdes ett inlägg av Wilda för att göra mig uppmärksam på att vi gått in i November. Och att det betyder National Novel Writing Month.

Jag har aldrig riktigt comittat till NaNoWriMo innan. Men jag tycker om att skriva vad jag själv kallar låtsas-hikus. Det är mest en mycket kort dikt på tre rader. Jag försöker hålla mig till reglerna om natur-fokus, men det är inte så noga. Det handlar om ögonblicksbilden.

Så som ett NaNoWriMo i miniatyrformat tänker jag skriva en låtsas-hiku per dag. Och dela lite nya och gamla dikter under månaden.

Här nedan följer tre exempel på låtsas-hikus